Ett regn i min hjärna

Regnet kom aldrig. Istället steg en sol upp som ville något. Men ändå – doften. Den där doften. Petrichor. Sten och gudavätska. Somna, jag vet att du vet vad jag menar. Det här är ett avsnitt där regnet aldrig riktigt faller, men där allt ändå blir blött. Av längtan, av språk, av tystnad. Jag famlar efter ord och saboterar dem. Vi vänder och vrider, både på språket och på oss själva. Vi undersöker vad det betyder att längta efter något som inte går att formulera. En dikt föds. Eller snarare, ett ljud. Och någonstans där, i övergången från damm till liv, blir vi fria.

Sov Gott!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.