Denna stämningsfulla komposition, med sin lugna och repetitiva karaktär, belyser idén om att forma och omforma. Med en berättarröst som reflekterar över sandens former och hur de kan vara både enhetliga och föränderliga, skapas en känsla av cykler och förnyelse. Vågor sköljer bort det gamla för att ge plats åt det nya, i en stillsam kontemplation över förändringens oundviklighet.
